Jag fick en fin present som nyss blev färdigställd. En omsydd och tvättad kavaj med minnen från Bengt. Ibland när C har eau de cologne och har rökt luktar han som Bengt. Det finns något välbekant och kärleksfullt med doften.
Bengt var min farfar. Han var mycket klok, mycket dramatisk och mycket snäll. En aning skrämmande. Bengt kunde låta väldigt mycket, tycka väldigt mycket, röka väldigt mycket. Hans och Annas kärlek får man inte se så ofta.
Bengt dog på min sjuttonde födelsedag. I Italien är sjutton ett otursnummer. Jag brukar tänka på det när jag tänker på att han dog på min sjuttonde födelsedag.
Jag stoppade handen i fickan idag, i kavajen. Upptäckte att fodret inte var bytt i fickorna. Samma tyg, samma hand.
När jag hade rymt hemifrån, med lila hår och gröna getagrips, och sedan återvänt. Då tog han in mig i tvättstugan och luktade som han gjorde. -Det var det bästa du kunde göra, sade han.
Därför tycker jag om när C luktar Bengt.
