Till J

Jag kommer ihåg när vi åkte till Berlin. A sade att det var billigare att ta flyget till Hamburg och sen tåget till stan än åka direkt. Det blev dyrare, men det gjorde inget. Mamma skjutsade till Skavsta och bjöd på flygplatsbaguette med vegetarisk eller ovegetarisk fyllning. Vi var där i tid, god tid. A skulle spela och vi hade bokat hostel. Som nykära var vi nästan, konfikten hade fört oss närmre varandra, enat oss fast ändå inte, du ville inte ta sida. Och jag var den som krävde det, inte C. Vi hamnade i businessvagnen, ölen var dyr men god och vi tog fler.

Känslan sköljer över mig ikväll. För två veckor sedan fick jag ett mail. Ett mail där du sade att du inte kunde vara min vän längre, ett mail där du sade att det jag var som fick dig att må dåligt. Du fick mig att känna mig värdelös och förbrukad.

Vi letade oss fram genom tunnelbanesystemet och mitt hår fångade hela doften av Berlins tunnelbana i sina hårstrån. Det luktade flottyr och bensin.

Vi var trötta, så trötta att vi inte ville gå ut, trots våra få fyrtioåtta stycken Berlintimmar. Dagen efter. Checkpoint Charlie var en besvikelse men vi kollade på souvenirer och av dem har jag flera kvar.

Jag saknar dig. Det trodde jag inte att jag skulle göra. Du var liksom en i raden av flera oälskade. Inte så tydligen. Det kom över mig ikväll och insåg att du kanske hade mer än vad jag lät dig ha. Förlåt i sådana fall.

A var bra som vanligt och vi köpte öl med kapsyl som man skulle lämna tillbaka.

Nu tappar jag känslan igen. Din närvaro är flyktig. Som du.

Men jag saknar dig.