Farfar

Jag fick en fin present som nyss blev färdigställd. En omsydd och tvättad kavaj med minnen från Bengt. Ibland när C har eau de cologne och har rökt luktar han som Bengt. Det finns något välbekant och kärleksfullt med doften.

Bengt var min farfar. Han var mycket klok, mycket dramatisk och mycket snäll. En aning skrämmande. Bengt kunde låta väldigt mycket, tycka väldigt mycket, röka väldigt mycket. Hans och Annas kärlek får man inte se så ofta.

Bengt dog på min sjuttonde födelsedag. I Italien är sjutton ett otursnummer. Jag brukar tänka på det när jag tänker på att han dog på min sjuttonde födelsedag.

Jag stoppade handen i fickan idag, i kavajen. Upptäckte att fodret inte var bytt i fickorna. Samma tyg, samma hand.

När jag hade rymt hemifrån, med lila hår och gröna getagrips, och sedan återvänt. Då tog han in mig i tvättstugan och luktade som han gjorde. -Det var det bästa du kunde göra, sade han.

Därför tycker jag om när C luktar Bengt.

Lööööv

Kärlek

förälskelse, svärmeri, romans, amour, tycke, böjelse, betagenhet; erotik, älskog, sinnlighet, passion, lidelse; ömhet, tillgivenhet, vänskap; varmt intresse, håg, lust; betagenhet, tillbedjan, dyrkan; käresta, flamma

Status

M är konstant törstig och konfunderad efter en mycket underlig film. En lätt oro.

Ödmjuka minnen

Christer leder mina tankar till Marjo på Sickla dagis. Marjo var min finska dagisfröken. Hon hade träskor från Knulp och en blekrosa virkad tröja jag tyckte var snygg. Hon luktade rök. Träskorna har jag likadana nu. Jag brukade alltid kalla henne Marjonnäs, de få gånger majonnäs korsar min väg tänker jag på Marjo.

På Sickla dagis fanns det tre avdelningar - Solen, Månen och Stjärnorna, jag gick på Stjärnorna. Där jobbade, förutom Marjo, Krister, Inger och Marie. Marie var jättesnygg och bodde med sin kille i ett hus, Inger var ganska arg och hade bruna tjocka glasögon. Jag var kär i Krister, han hade kopparärrig hy och T-shirt. Själv brukade jag springa omkring i en turkos gympadräkt med volangkjol. Min bästis hette Sara och förutom Krister så hyste jag varma känslor för Andy, en pojke i kanske mer passande ålder.

Ibland promenerar jag runt Sicklasjön med K, jag brukar stanna på andra sidan sjön och titta på vårt hus. Förra veckan gick jag med min käre far. Han blev minnesfylld på andra sidan sjön, tyst och lite vemodig. Kanske en aning ödmjuk.

Telefontro

Jag tror jag börjar bli kristen. Igår skickade jag ett mail till min församling och bad en präst att ringa upp mig. Man skulle skicka med den frågeställning samtalet skulle beröra. Jag frågade hur man gör när man tror. De har inte ringt upp än.

Christer

När jag var mindre gick jag på ett kristet fritids. Det var frälsningsarmén som drev det och det låg så vackert vid vattnet i en stor gul sekelskiftesvilla i en trädgård med äppelträd och lekstugor. Jag hade fritidsfröknar vid namn Inger och Christer. Jag kommer ihåg att Christer rökte röda Prince, hade träskor och jeansjacka och permanentade sin lugg. Jag undrade alltid hur lyckad den där permanenten verkligen var eftersom hans lugg alltid var rak. Så här i efterhand har jag förstått att det handlade om någon slags rakpermanent eller volympermanent.

Hippi vs goth

I lördags åt jag frukost med B. Hon är fin och ska till Indien snart. Vi pratade om irritationens plats bredvid kärleken och vilka typer vi hatar mest. Hon hatade hippimänniskor mest. Ni vet med batikkläder, en och annan dreadlock, inmundigandes en hel del hashisch. Sådana som det finna många av i Indien. Personligen ogillar jag gother allra mest. Värst är deras påhittade intellektualitet. De har ofta inte ens gått ut gymnasiet och har kulturella referenser som en trettonåring. Dessutom har de fula kläder och en förkärlek till lack - ett mycket opraktiskt och obekvämt material.

Textila tankar

Idag är en textil dag. Min kära bror håller på att flytta och måste tvätta två smutsiga fåtöljer med en våtdammsugare. Således har jag googlat många textila termer i jakt på en sådan. Det är inte helt lätt, i detta samhälle där man hellre slänger smutsiga fåtöljer än tvättar dem, att hitta en våtdammsugare för hemmabruk.

En annan textil tanke som slog mig idag är min kära systers nattduksbordshylla hon och min kära far har byggt bakom hennes huvud. Hon har klätt den med tyg, vilket jag tyckte var en mycket bra idé men det slog mig helt plötsligt med oväntad styrka: Hur gör man när den blir dammig? Tar man av tyget och tvättar det? Det är väldigt svårt att få bort damm från textilier om man inte kan skaka dem. Jag var tvungen att ringa och fråga. Hon blev inte helt glad eftersom hon förvärvsarbetade just vid tillfället men hon svarade ändå att hon skulle dammsuga hyllan. Man skulle kunna säga - så här i efterhand - att det var självklart.

Status

M är seg och degig efter vinterläsning på täcket. En och annan slummer.

Troserier

Det här med tro är knepigt. Pratade med min kära syster efter middag idag om tro. Hon har gått i kyrkan varje söndag i två år med sin nära vän. Jag skulle vilja vilja gå i kyrkan. Ärligt tycker jag bara att det är fruktansvärt tråkigt. Det tilltalar mig inte alls. Men jag skulle vilja tro. Möjligen varken på Gud eller Jesus eller någon av de gudomliga karaktärer som bjuds. Men jag vill så gärna tro. Jag frågar mig om tro är något som man tar ett aktivt beslut om. Att man bestämmer sig för liksom man bestämmer sig för att börja motionera eller sluta dricka. Är det möjligt att leda in sig själv på trons bana? Och blir man inte sin egen Gud då? Behövs det någon annan? När man har sig själv.

Om tro inte är något man kan ta aktiva beslut kring, är det då något som kommer till en när man själv öppnar sig? Min kära syster sade att hon trodde att det handlade mer om att jag måste närma mig tron istället för att ta ett aktivt beslut. Problemet är att jag gärna fyller mitt tomrum med aktiva beslut. Och det är väl vad tron är - ett sätt att fylla sitt tomrum med?

Vanliga lussebullar och systermiddagar

Jag vill ju inte vara vanlig, jag vill ju ha mer som vi alla kan läsa i denna bloggs intelligenta namn. Marcus Birro ville ju också ha mer. Förut. Nu är han nyfrälst och tillfreds. Kanske är det jag som har fel. Och Marcus Birro rätt.

Frågan är om den där skräcken för vanligheten mer handlar om den konstant gnagande tomheten än något annat. För egentligen, inte är det så farligt att vara vanlig om det som bjuds är frukost på kafé, lussebullar, vinterpromenader och systermiddagar. Om det nu är det som är att vara vanlig. Var kommer tomheten ifrån?

Cancerförsäkring

Jag vill passa på att berätta vad om hände mig igår kväll. Jag satt hemma i godan ro och såg på hyrfilm tillsammans med min blivande man när telefonen ringde. Jag svarade naturligtvis och möttes av en försäljares väna stämma. Att det var en försäljare var kanske inte så förvånande, det var däremot det erbjudande om cancerförsäkring jag fick. Det var ett specialerbjudande för kvinnor (bröst- och underlivscancer) så han tyckte definitivt att jag skulle passa på.

Jag berättade för honom om att vi faktiskt har en försäkringskassa i Sverige och att dess fortlevnad var en av anledningarna till att jag röstade rött. Då lade han på.

Filt Vs fru

Jag skulle köpa en präktig virkad filt på den trevliga affären russinet. Jag råkade istället för att skriva russinet.se skriva russin.net. Man kan tro att det inte skulle vara så stor skillnad. Men istället för en virkad filt kunde jag bland annat köpa en rysk fru. Hon kanske kan virka dock.

Halvkul risifrutti

Mamman har diabetes. Mamman svimmar och försätts i insulinkoma. Det ettåriga barnet ringer pappan. Det tvååriga barnet går till grannen och hämtar hjälp. Mamman överlever tack vare detta.

Vad får barnen?
JO, EN HALV DAG LEDIGT OCH EN RISIFRUTTI!

Läs artikeln här.

Blockad

Jag är blockerad. Återkommer.

Dödsinstrument

Emma säger:

kolla det här, hon e galen!

M säger:

vad fan sysslar hon med

Emma säger:

hahah

M säger:

det här är typ det konstigaste jag har sett

Emma säger:

ja vet inte, tondöv o ingen korreograf direkt

M säger:

hoon måste ha tagit nåt

Emma säger:

vet inte...eller bara konstig

Emma säger:

jävligt konstig

M säger:

varför är hon först rädd och sen börjar göra charlie chaplinimitationer

Emma säger:

hahaha...ja du?????

M säger:

hahahahahahahahahaha

M säger:

nu skjuter hon nån med trumpeten

Emma säger:

hoppas få se mer av den talangen!

Time of my life

Jag fattar faktiskt inte poängen med det här. VAD är det meningen att man ska känna? Inget? Allt? Eller bara lagom? Kom igen, för mig personligen anser jag nog att det är för hög insats och för lite utdelning.

Kanske blir man salig om man skaffar barn.

Till J

Jag kommer ihåg när vi åkte till Berlin. A sade att det var billigare att ta flyget till Hamburg och sen tåget till stan än åka direkt. Det blev dyrare, men det gjorde inget. Mamma skjutsade till Skavsta och bjöd på flygplatsbaguette med vegetarisk eller ovegetarisk fyllning. Vi var där i tid, god tid. A skulle spela och vi hade bokat hostel. Som nykära var vi nästan, konfikten hade fört oss närmre varandra, enat oss fast ändå inte, du ville inte ta sida. Och jag var den som krävde det, inte C. Vi hamnade i businessvagnen, ölen var dyr men god och vi tog fler.

Känslan sköljer över mig ikväll. För två veckor sedan fick jag ett mail. Ett mail där du sade att du inte kunde vara min vän längre, ett mail där du sade att det jag var som fick dig att må dåligt. Du fick mig att känna mig värdelös och förbrukad.

Vi letade oss fram genom tunnelbanesystemet och mitt hår fångade hela doften av Berlins tunnelbana i sina hårstrån. Det luktade flottyr och bensin.

Vi var trötta, så trötta att vi inte ville gå ut, trots våra få fyrtioåtta stycken Berlintimmar. Dagen efter. Checkpoint Charlie var en besvikelse men vi kollade på souvenirer och av dem har jag flera kvar.

Jag saknar dig. Det trodde jag inte att jag skulle göra. Du var liksom en i raden av flera oälskade. Inte så tydligen. Det kom över mig ikväll och insåg att du kanske hade mer än vad jag lät dig ha. Förlåt i sådana fall.

A var bra som vanligt och vi köpte öl med kapsyl som man skulle lämna tillbaka.

Nu tappar jag känslan igen. Din närvaro är flyktig. Som du.

Men jag saknar dig.

Ålle

Ålle var min gammelmormor, hon var 94 år när hon dog. Jag var fyra. Mamma köpte matchande kläder till alla tre systrarna att ha på begravningen. Grå yllekjolar, svarta tröjor, vita strumpbyxor. Jag fick ha kjol, mina systrar fick byxkjolar för de var äldre. Det skulle markeras att jag inte var som dem, de var stora, jag liten. Bäbisen som vi aldrig gjorde oss av med trots många kreativa förslag från min sida behövde nog inte vara med.
Det var första gången jag såg mamma gråta. Jag vet att jag tittade på henne, hon tittade inte på mig. Jag sökte pappas blick, drog i hans arm. "Mamma gråter". Och så skrattade jag. Inte för att jag var ett ondskefullt barn, bara för att jag inte ville att mamma skulle gråta.
Jag kommer ihåg att vi gick fram till kistan, vi skulle lägga blommor på den och niga. Min närmsta syster glömde att niga. Hon grät hela dagen för det. Jag tror att begravningen var i Djursholm. Ålle bodde på ett ålderdomshem som hette alnäs eller svalnäs. Hon hade dammiga kladdiga karameller i en kristallskål med lock. Min närmsta syster, hon som glömde att niga, fick den.

Hanna Fridén

En grej till. Jag älskar Hanna Fridén. Jag vill äga henne.

Hög på livet

Idag ska jag gå till skolan. Typ nu borde jag gå. Jag ska vara duktig, flitig och framförallt social. Det är kul. Dessvärre verkar det som om jag inte kommer att gå. Det är något som hindrar mig. Jag tror det kallas fuckingjävlaskitpissångest.
Det är kul.
Mest kul är det när folk tror att de fattar vad det är men inte någon jävla aning. Det är också kul när folk kommer med tips om hur man ska göra.
Det mesta är som ni märker väldigt kul idag. Kul. Härligt.

Man ska tydligen bryta negativa tankar med att sätta till ett ibland eller kanske.
Alltså
Alla mina vänner hatar mig.
blir
Alla mina vänner hatar mig ibland.
alternativt
Alla mina vänner kankse hatar mig.

Känns det bättre?

Oskuld

Jag hade en kompis en gång som kallade att bli av med oskulden att plomberingen var bruten. Jag antar att min bloggrelaterade plombering är bruten nu. Oskulden blev jag av med för ett decennium sedan.
M